Även vuxna går igenom utvecklingsfaser

Känner du dig vilsen ibland? Har du svårt att känna in vad du vill? Funderar du på vad resten av ditt liv ska handla om? Jag vill normalisera de här känslorna och funderingarna som en del av vår vuxenutveckling. I mina klientmöten, hos mig själv och i övriga nätverk möter jag ofta uttryck av vilsenhet. Något skaver, man vet inte riktigt hur man ska komma vidare, det är mer som vill ut. Ett sökande efter mening när mycket av det ”yttre” fallit på plats, jobbet flyter på, eventuella barn har vuxit upp och på det stora hela fungerar livet bra. Ibland följs dessa funderingar av ett ”jag borde vara nöjd”.

De här känslorna är en naturlig och hälsosam del av utvecklingen som vuxen. Jag tror det är hjälpsamt att bli påmind om detta så att vi kan närma oss känslorna med öppenhet och nyfikenhet. Liksom livets tidigare utvecklingsfaser under småbarnsåren och tonårstiden går vi igenom utvecklingsfaser som vuxna också. Som vuxna har vi kanske uppnått (eller inte uppnått) de framtidsplaner vi målade upp som unga - utbildning, skaffa jobb, bilda familj. Vår plats och vår framtid är inte given på samma sätt längre. Eventuella barn har kanske flyttat ut. När vi nu stannar upp och funderar på framtiden känns det tomt. Vad vill jag nu?

”När vi nu stannar upp och funderar på framtiden känns det tomt. Vad vill jag nu?”

I barndomen och genom ungdomsåren utvecklar vi vår egen identitet. Identitetsbyggandet påverkas till stor del av behovet av grupptillhörighet. Vi tar till oss värderingar från föräldrar, vänner och samhället i stort och anammar definitioner av vad som är viktigt. Det här är en naturlig del av vår utveckling från småbarnsåren till vår identitet som unga vuxna.

I vuxen ålder utvecklas vår inre reflektionsförmåga än mer. När vi nu stannar upp och ställer oss frågor som Vad vill jag göra? Hur vill jag leva i fortsättningen av mitt liv? Vad ger mig mening? är det inte ovanligt att det känns svårt att hitta svar. Vad vill jag egentligen? Många av oss är inte vana vid att lyssna efter vår egen inre röst. Vi har kanske tidigare blivit guidade av inlärda uppfattningar eller levt efter andras förväntningar. 

”Många av oss är inte vana vid att lyssna på vår egen inre röst”

Att skifta från det som psykologen Robert Kegan i sin modell över adult development kallar Socialized mind till Self-authoring mind är en process. Liksom i alla utvecklingsprocesser är det naturligt att vi går igenom en fas av osäkerhet och frustration innan vi hittar trygghet i en ny väg. Och i en fas av osäkerhet är det ofta hjälpsamt att sätta ord på det vi upplever. Och att få stöd av andra. Många gånger känns det skönt och befriande att höra att andra går igenom samma sak. Här gör normaliseringen nytta. Det är normalt att känna osäkerhet, det är normalt att känna sig vilsen och det är normalt att inte veta vad vi vill när vi börjar leta efter vår egen röst.

”Det är naturligt att inte veta vad vi vill när vi börjar leta efter vår egen röst”

Det finns många sätt att närma sig den här fasen och hitta en väg där vi känner trygghet, glädje och meningsfullhet. Det finns böcker att läsa, vänner att prata med, kurser och övningar att utforska. Alla i syfte att uppmuntra reflektion och att hjälpa oss att nå ner till vår kärna. Att skala av det inlärda och invanda och utforska vad som är sant och hjälpsamt för mig i denna fas av livet. Att bli bekväm i att integrera det inlärda med det som vi verkligen tycker är viktigt och mår bra av.

När osäkerheten kommer över dig nästa gång och du känner dig vilsen i tillvaron kan tanken på ett det här är en del av att växa och utvecklas vara hjälpsam. I vilsenheten finns en chans att gräva djupare och hitta det där som finns inom oss, vägen till ett djupare välmående, baserat på vad du vill och vad du tycker är viktigt.

/Monika Rodgers, Samtalsterapeut och Transformativ coach